Juvelen kruppade under natten mot tisdag och hela tisdagen så vi har varit hemma två dagar. Först tyckte jag att det var frustrerande. Vi båda är oerhört trötta på denna krupp som aldrig tycks vilja försvinna. Dessutom passade det dåligt att vara hemma från jobbet just nu, en grej jag arbetat med vid sidan om under snart ett års tid behöver färdigställas nu. Dessutom vore det ju bra om man fick jobba en hel månad någon gång…
Sedan accepterade jag läget och sjönk ned i soffan med en bok. Vips kändes det ganska bra att få en paus från jäktet. Första dagen fick jag en del gjort hemma men sedan anfölls jag av apatimonstret. Att resa sig från soffan för att hämta lite vatten kändes som en nästan övermäktig ansträngning och högar med papper jag hade tänkt gå igenom fick ligga kvar orörda och fortsätta samla damm. Samtal som skulle ringas får vänta och kylskåpsstädningen kändes inte alls så akut när jag goade ned mig bland kuddarna under en filt.
Juvelen blev allt piggare och var i går eftermiddag uppretad över bristen på engagemang från min sida. Själv blev jag bara tröttare och tröttare, till slut fick jag huvudvärk och somnade i vår sköna soffa. Så nog är det tur att Juvelen är frisk nu och jag fick masa mig upp och trampa igång i morse. Trött och stressad var jag på väg mot jobbet när den här pigga låten hördes på radion och fick mig att le.