Jag är galen. Och jag är fullt medveten om det när det handlar om att baka och laga mat. För då förlorar jag allt förstånd och glömmer att vi bara är två personer i mitt hushåll. Vad jag än kockar gör jag det för en halv armé.
I går kväll var det knäck, jag kokade och kokade. Det tar ju alltid mycket längre tid än vad man tror det där med knäckandet. Så sent på måndagskvällen stod jag med kramp i armen och hällde upp kletet i små formar. Form på form fylldes till brädden och till slut insåg jag -som vanligt- att jag gjort för mycket.
Så hos oss blir det knäck till frukost, lunch och middag under resten av december.