Juvelen är ingen bagare men varje år envisas jag ändå med att vi ska baka pepparkakor tillsammans. De senaste åren har vi använt köpedeg, de kakorna blir inte goda. Så i går kväll stod jag och rörde ihop en riktig pepparkaksdeg, krossade kryddor i mortel och allt. Degen blev klar och jag stoppade den i kylen, sedan upptäckte Juvelen att skålen var tom. Han blev jättearg! Inte för att han velat baka – utan smaka…
Vi gjorde ett pepparkakshus också tidigare i veckan. Fast det är lite överdrivet av mig. I fjol hade var jag så nöjd med resultatet när vi pyntat klart huset, det var det finaste jag åstadkommit. Men dagen efter, just när vi kommit hem från jobb och dagis, pratade jag i telefonen. När jag lade på luren och kom in i tv-rummet satt Juvelen bakom soffan. Då hade han brutit sönder hela pepparkakshuset och satt och mumsade på en stor bit av taket.
Även i år känns det som om huset lever farligt. Redan samma kväll som vi handlat den färdiga stommen -men inte satt ihop huset än- stod Juvelen och stirrade in i skafferiet i jakt på kvällsfika. Kartongen med pepparkaksdelar låg i blickfånget.
”Mamma, får jag äta pepparkakshus?”
Öh, nej. Svarade jag.
”Men åhhh! När får man äta det då?”
Hahaha!
Jag glömmer inte när vi fick ett jättefint pepparkakshus av någon snäll person, kommer inte ihåg vem. I allafall, samma kväll som vi fick det hade Dejvid och Nisse kuddkrig och hivade givetvis en kudde rätt på huset som totalförstördes. Jag satt i trappen upp och grinade och de andra två stod bredvid och lipade!