Strax före klockan fyra i morse blev jag väckt. Juvelen sa att det var blött i sängen. Yrvaken som jag var började jag känna på platsen brevid mig där han just skulle lägga sig. ”Nej i min säng , i mitt rum” sa det kloka och vakna barnet.
Han kröp ned i en torr och varm säng och jag klev upp och tog ur alla hans sängkläder. Gick ned och tvingades först hänga en maskin innan jag kunde slänga in ett blött täcke och gå upp för att lägga mig igen. Och då…
Han pratade, skrattade, pratade igen. Högt och tydligt men bara i halva meningar. Först trodde jag att han var vaken eftersom allt prat var så tydligt, men icke. Han pratade i nattmössan.
I morse mindes Juvelen inget av det och blev oerhört förnärmad när jag försökte återge vad hans sagt. Själv är jag trött som ett resultat av nattens bravader.
Känner igen det där. Lillan kissade i sängen häromnatten å det var inge skojj.