Snön vräker ned och träningsvärken efter timmar av skottande under gårdagen kommer smygande. Jag är mycket nöjd över att ha tagit mig ur sängen, trots stela muskler, och hela vägen till jobbet i dag. Trots allt.
I går var jag så arg så hjärnan kokade över. Skottade loss min värdelösa bil sju gånger, vad jag än gjorde spann den bara. Alla andra tycktes kunna ta sig fram -men inte jag. En dagisfröken fick putta på när jag satt fast i snön, en vänlig man knuffade på i en korsning. Och så skottade jag, och sandade.
När jag skottat och sandat i timmar och fortfarande inte kom upp för backen till min gård lämnade jag bilen på en en annan infart. Körde den rakt in i djupsnön och tänkte att : Där kan du stå och ruttna under snön biljä..l.
Fantiserade om att hälla benisn över bilen och fjutta på, eller att lägga ut en annons: Bil skänkes mot omedelbar avhämtning i snödriva.
I morse oroade jag mig för att vi inte skulle ta oss av gården. Juvelen funderade på om vi kunde stanna hemma men det avfärdade jag snabbt med att om vi inte tog oss i väg med bilen skulle vi gå till dagis. Och när vi kom ut började den lilla guldklimpen trampa i väg genom djupsnön, mot dagis… Men vi försökt med bilen, kom loss, och fram till slut.
Mja min gubbe har gjord precist som du. fFast han körde fast MIN bil på uppfarten…..man han lyckade skotta loss den som tur va.
Det där med bilar är INTE kul…jag tyckte det var en bra ide det där med bensin…Hi Hi