Juvelen vill sluta på dagis. I går kväll grät han hjärtskärande och sa att han ”aldrig mera vill vara på dagis”.
Jag blev lite orolig och började fråga om något var fel, om det hänt något speciellt. Han tittade på mig som om jag vore dum. Nej. Inget hade hänt och alla , barn och vuxna, var snälla men…
”Det är tråkigt och jag måste vara där så länge. Alla andra får gå hem tidigare. Jag tänker sluta på dagis och vara ensam hemma.”
Hur löser man det? Försökte förklara att mammor inte får lämna sina sexåringar hemma hela dagarna. Och att det förmodligen skulle vara ganska tråkigt att vara ensam en hel dag. Han visade ingen förståelse för det jag sa men i morse fick jag iväg honom till dagis trots allt. Kanske går det i morgon också. Blott en dag, ett ögonblick i sänder har fått en ny betydelse för mig nu.