Jag brukar sällan stryka kläder. Har varit utan strykbräda länge men köpte nyligen ett för att kunna stryka tyg när jag syr. Överambitiöst eller inte men i går morse fick jag för mig att jag skulle stryka en ganska ny klänning eftersom den var otroligt skrynklig.
Dumt. Den blev bränd. Nu har jag lärt mig en läxa, ska aldrig mera stryka kläder.
Vaknade med en sandlåda i ögonen i morse. Det kommer nog ta ett halvår innan jag hittar tillbaka till den dygnsrytm mina arbetstider kräver. Semester är skönt så länge det varar men efteråt får man slita hund.
Juvelen är i alla fall nöjd med tillvaron på fritids. Ville inte hem i går eftermiddag och längtade efter att få återvända i dag. Han upprepar ett nytt mantra också: ”Mamma, nu är inte jag ett dagisbarn längre. Nu är jag ett skolbarn.”
Och jag känner mig gammal, bränd och trött…