Som två kalvar utsläppta på grönbete rusade sonen och hans kompis mot skolans dörrar i morse. En riktig tjurrusning konstaterade kompisens mamma. Jag undrar om de lika glatt springer för att komma in i skolan snabbast möjligt på mornarna om några år. Hoppas kan man ju alltid.
Nu är min egen tjurrusning avklarad. Kom in på jobbet i full fart men saknade det leende som klädde barnens ansikten. Fast jag har en hel del att se fram emot, just nu längtar jag efter ett önskejobb på söndag. Bara lite annat som ska klaras av först.