Jag stod i den öppna dörren när det stannade en bil på gården. En man från öst frågade efter människor från tider som flytt.
Utan rötter på orten kunde jag inte svara säkert. Visade honom vägen till en granne som vet mycket från förr och kan uppskatta ett besök.
Efteråt kom han tillbaka, tackade för att jag skickat honom så rätt. Han dröjde sig kvar och berättade om sina barn, barnbarn och det väntade barnbarnsbarnet. Om sonen som flyger till Japan och Kina, om sondottern som inte tvekar att segla runt jorden, och om vintrar han levt i Spanien. Han har alltid älskat havet men sålde båten för några år sedan då hans hustru blev sjuk.
Och han berättade om misären i hans land under tiden efter kriget, om hur han en gång hamnade här på ön och om den här långa resan som gjort honom trött.
Jag gav honom ett glas vatten och han vågade ställa frågor ingen annan säger högt. Ibland saknade jag svar men han förstod ändå.
Så åkte han vidare, den tillfällige besökaren från öst.