Juvelen slukade landet fullständigt och var okontaktbar. När blodsockret sjönk tvingade jag i honom en kall hamburgare som han slukade stående. Eftersom Juvelen inte äter dressing måste det ha varit ganska torrt då han inte heller hade tid att dricka något till maten. Istället satte han full fart mot den väntande tomteskolan. Senare på dagen upprepades samma sak då jag fick honom att äta en korv med bröd. Han var knappt medveten om att han åt utan riktade all sin uppmärksamhet mot scenen där en fe och två busmöss var i färd med att baka pepparkakor som skulle hjälpa dem att lura av Trollkungen den stulna nyckeln till julklappsförrådet.
Juvelen och kusinen M hade också en diskussion om trollen. Juvelen hävdade bestämt att de var riktiga medan kusinen M ansåg att de egentligen var människor.
Efter ett närmare möte konstaterade Juvelen att han hade rätt.
”Mamma. Nu har jag sett att stortrollen var riktiga. Det är inte utklädda människor.”
Lilla E blev trött i benen och hade lite svårt att se. Jag bar henne ibland. När dagen i fantasins land närmade sig sitt slut hade mörkret sänkt sig över oss. Skenet från alla små troll- och tomtestugor i skogarna spred en magiska stämning och då nådde vi också finalen där Trollkungen och Tomten möttes. Det toppades av att Kung Bore och Snödrottningen kom på besök och bjöd på ett fyrverkeri.
Lilla E knep armarna hårt om min hals och sa ”Jag är inte rädd. Jag är inte rädd.” Och hon mötte faktiskt alla utmaningar och skrämmande figurer med mera mod än vi hade trott var möjligt.
Kusinen M och Juvelen hade nog gärna stannat kvar i Mora fler dagar, speciellt förtjusta blev de i poolen på hotellet där vi badade på kvällarna. De två är helt galna i att bada. Ja, sammanfattningen är ganska enkel: Det var toppen.
Det lät verkligen som en toppenresa!
” Jag är inte rädd, jag är inte rädd” Otroligt roligt!
Vaaaaa härligt ni har haft det.
Mina barn är en aningen avundsjuka på vad Juvelen har varit med om.