Det är mycket ljusare på mornarna nu än det var för någon vecka sedan. Solen kämpar för att hålla sig framme längre på eftermiddagarna också. Ljuset ger mig hopp men… jag känner mig tröttare än någonsin. Till viss del skyller jag på OS, sömntimmarna blir få när jag inte vill missa medaljstriderna.
Med dåligt samvete lämnar jag halvkrassliga Juvelen på dagis i dag igen. Men även en tung morgon kan den här kvinnan lysa upp med sin starka röst.
Mmm.. Man känner sig helt degig i huvudet, sova är nog bra.
OS ja, jag kom på igår att det är lika bra att vänta på resultaten till dagen efter, för igår när tjejerna stog på startlinjen i finalen hade jag sån puls att jag knappt kunde ligga still. Inte bra för kroppen!