På dagis hade de diskuterat rädslor i går. Alla berättade vad de var rädda för. Juvelens fröken berättade att hon är rädd för att åka bil fort.
”Ja då kan man ju bli tagen av polisen”. Konstaterade mitt barn…
Fröken skrattade så att hon vek sig dubbel. I efterhand försökte jag få sonen att berätta vad han hade sagt om sina egna rädslor. Han vägrar berätta. Varför får hela dagis veta och inte jag?
I morse pratade jag med ett befäl som undrade om jag aldrig får vara ute på fältet och jobba. Jag vidarebefodrade hans funderingar till min chef i en förhoppning om att få lämna kontorsstolen lite oftare.
”Har han också märkt att du fått men?” sa hon kallt.
Men det kanske fick effekt för lite senare fick jag göra en snabbutryckning. Sedan gick brandlarmet på jobbet så då fick jag också gå ut och vänta på brandbilarna. Två gånger på en dag, det är inte så dåligt.