Juvelen är trött. Trött på morgonen när det är dags att kliva upp, trött på eftermiddagen när jag hämtar på dagis. Tröttt hemma på eftermiddagen och kvällen. Trots all denna trötthet har Juvelen något emot att gå och lägga sig och drar ut på den processen så länge det går varje kväll.
Mönstret upprepar sig därför dag efter dag. I går morse blev det näsblod, jag misstänker att det var på grund av tröttheten. Men Juvelen är en riktig kämpe, ingen gnäll eller gnål över blodförlusten där inte. Så fort det slutade blöda var saken bortglömd.
När jag kom till dagis i går eftermiddag drog Juvelen ned sina byxor ute på gården för att visa nya skador. Ett bänkbord hade stått i vägen. Stort blåmärke på ena låret, skrubbsår på benen och ena armbågen blev resultatet.
Det kan göra ont att vara barn.