Trötta och stressade kom vi till dagis och upptäckte att Juvelen skulle ha haft med sig en valfri sak att visa upp idag. De har haft den typen av dagar förut och visat leksaker eller mjukdjur. Vi hade glömt det i dag. Juvelen blev riktigt ledsen men ville inte visa det och gick iväg.
Jag kände mig usel och sprang till bilen i hopp om att hitta någon grej. Förvarar ju halva bohaget i baksätet på bilen så det borde ha funnits goda förutsättningar för att en leksak eller två skulle ligga där. Men icke. Så kom jag på att jag i mobilen har bilder av Juvelen som kör cross. Rusade in på dagis igen och fick skicka bilden till en fröken som lovade hjälpa Juvelen att visa bilden när det blev dags att visa sina saker.
Juvelen blev lycklig och jag blev lättad. Och sen. Skyndade vidare till jobbet, väl framme skyndade jag in genom porten på baksidan av huset. Halvvägs innanför dörren såg jag en rörelse till vänster inne i den mörka korridoren och skrek till. Vände på huvudet och där stog en man och log. Jag blev så rädd att jag lättade från golvet. Förmodligen stod mitt hår rakt upp och ögonen var väl stora som fotbollar när jag stirrade på honom. Mumlande stammade jag fram några ord om att jag blivit skrämd och skyndade vidare in i huset.
Mannen kunde inte riktigt hålla sig för skratt, men det kunde jag. Höga hopp redan vid sjutiden på morgonen passar inte mig, jag kunde ha sträckt illa ryggen eller nåt.