Sonen har längtat i veckor. I går kom hon äntligen till oss, Brusa. Ja, Moster var också med men det var Brusa han väntade på.
Ylande rusade hunden rakt in i vardagsrummet och kastade sig ned på rygg intill Juvelen. De älskar varandra. Han är övertygad om att Brusa är den som älskar honom mest av alla och bemötte mina invändningar med: ”Men Brusa får jag klia bakom öronen, det får jag inte göra på dig”. Sant.
I morse såg hunden också till att väcka honom före klockan sju. Nu umgås de väl som bäst medan jag sliter på jobbet.
Moster ringde när de båda var på väg i går kväll och berättade det för Juvelen, hon frågade om han längtade efter henne. Efteråt sa han: ”Jag sa ja. Men jag berättade inte att jag längtar mer efter Brusa”.