Fjällfina och Juvelen

Solen strålar och värmer. Precis lagom till den här värmeböljan har ventilationen på jobbet slutat fungera. Vi brukade ha det svalt och skönt här tidigare. Nu…

Sonen har tappat en tand. Den hängde så lös att det inte krävdes någon ansträngning att få ut den alls. Bara lite glass på tallrik utgiven som plåster medan öronvärken fortfarande satt i. Han hade nämligen haft öroninflammation mitt i denna sommarvärme.

”Jag trodde att det var strössel” sa sonen och lade gadden i ett glas. Nu har tandfen förvandlat den till en guldpeng.

Tur han inte slukade den, hade varit en trolig utgång med tanke på hans tempo vid måltider i allmänhet. Nu är i alla fall första tanden ute och nästa, den brevid, hänger farligt lös….

Midsommarhelgen var välbehövlig. En extra dags ledighet kändes otroligt lyxigt. Sonen var dock lite pjutt efter att midsommarfirarna; mormor, morfar, farmor och farfar, åkt hem. Morfar med foten lindad och kryckor som stöd. Ett felkliv under fotbollsmatchen med Juvelen.

Surandet var för övrigt en överreaktion för redan på måndag morgon fick jag hämta honom tidigt på dagis och köra honom till mormors jobb. Sedan fortsatte min resa västerut, till min hemstad. Fick andas härlig Jämtlandsluft ett par timmar och hypersnabbjobba lite innan det var dags att be ge sig hemmåt igen.

Nu är det nya friska tag på hemmaplan igen.

I går kväll hade han funderat min son.

Sonen : ”Mamma är du storasyster till Moster?”

Jag: ”Ja.”

Sonen: ”Men hon kanske är fler månader än du?”

Jag: ”Nej.”

Sonen, märkbart irriterad: ”Men varför är hon längre än dig då?”

I går kväll kom ett sms från mormor och morfar som rest på solsemester. De beskrev noggrannt situationen: Varm, varmt, varmt. Kram.

Jag skulle svara och undrade om sonen hade någon hälsning till dem. Det hade han. ”De fick inte åka. Jag hatar när de är utomlands!”

Sedan surade han en halvtimme innan han ringde till farfar och pratade bort en kvart. Sedan blev det sol också i sonens sinne.

I helgen var Juvelen hos sin kompis L som bor väldigt nära dagis. Tillsammans hade de två varit utanför dagisstängslet och hittat glas. Duktiga miljöhjältar som de är plockade de upp glaset och tog hem det till soptunnan. Och de fick duktigt med beröm av L:s mamma.

På väg hem berättar Juvelen hur det hela gått till. ”Jo vi hittade en stor glasbit men den kunde vi inte bära så L krossade den. Sedan tog vi upp bitarna och tog hem dem till soptunnan”

Ja tanken var ju god.

Diskussionen handlade om mobiltelefoner och hur länge de behöver laddas. Jag och chefen sa att vi ofta laddar i bilen på vägen till jobbet. En kollega sa att han lärt sig att alltid ladda länge och brukade ladda över natten. En annan kollega ville slå ned på det.

”Men tänk på att du är gammal, de här två är ju ungflickor. De sover inte ens på samma ställe varje natt”

Så var man en ungflicka. Fint tycker jag, finare än ungmö i alla fall…

Vi var i ett stort köpcenter i fredagskväll. Mutade Juvelen med att han skulle få en glass om han bara orkade följa med dit efter den tunga veckan. Han valde en glass och fick en slant för att betala själv. Efter att ha betalat fick han tillbaka två kronor i växel.

”Mamma jag vet att de här pengarna är dina” sa sonen och slöt handen hårt runt pengarna.

”Ja. ” Svarade jag och sträckte fram min hand för att ta emot växeln.

”Då får du en och jag en så blir det rättvist” konstaterade han och gav mig en krona.´

Han har goda möjligheter att bli rik min son.

Juvelen vill sluta på dagis. I går kväll grät han hjärtskärande och sa att han ”aldrig mera vill vara på dagis”.

Jag blev lite orolig och började fråga om något var fel, om det hänt något speciellt. Han tittade på mig som om jag vore dum. Nej. Inget hade hänt och alla , barn och vuxna, var snälla men…

”Det är tråkigt och jag måste vara där så länge. Alla andra får gå hem tidigare. Jag tänker sluta på dagis och vara ensam hemma.”

Hur löser man det? Försökte förklara att mammor inte får lämna sina sexåringar hemma hela dagarna. Och att det förmodligen skulle vara ganska tråkigt att vara ensam en hel dag. Han visade ingen förståelse för det jag sa men i morse fick jag iväg honom till dagis trots allt. Kanske går det i morgon också. Blott en dag, ett ögonblick i sänder har fått en ny betydelse för mig nu.

I helgen fick sonen nog. Jag tvingade honom att breda smör på sin egen frukostmacka.

”Nä nu har du gått över gränsen. Jag har fått nog.” Sa han argt. Jag har tydligen krävt för mycket av en sexåring.

Helgen var väldigt god. På lördagen hade Juvelen tre kompisar hos sig, de lekte, lekte och lekte. Åt spagetti och köttfärssås till lunch och lekte mer. Hela tiden ute i solen. På eftermiddagen gick de till grannbarnens hem och fortsatte leka till det var dags för middag och kvällsbad.

I söndags hade vårvärmen lämnat oss, istället kom kylan och regnet. Jag klippte gräs och flyttade runt buskar i regnet. Jätteskönt. Efter friidrotten fick vi fint besök. Vänner från fjälls på genomresa kom och gladde oss. Juvelen dyrkades av 1,5-åringen som ville leka, less efter mycket bilåkning.

Vi pratade sommarminnen och planerade inför den kommande. Ännu lite mera längtan efter snöklädda fjälltoppar, klar ren luft och skön sömn intill elden tog plats inom mig.

Nyligen fick flertalet av min arbetskamrater åka till min hemstad. Inte jag, jag stannade kvar här på smutskusten och jobbade, det visade sig vara helt rätt att jobba den dramatiska dagen. Men lite hemlängtan fick jag när jag tänkte på alla andra som vandrade längs Storsjöns strand och andades frisk Jämtlandsluft medan de blickade mot Oviksfjällen toppar.

Planerar en semester i hemstaden i sommar.