Fjällfina och Juvelen

Kylan har gjort mig nervös inför kommande vecka då vi ska vara lediga och hade tänkt stå på skidorna. Kollade just yr.nu och en lånmgtidsprognos är så klart väldigt osäker men… Det ser faktiskt bra ut. Just söndag till torsdag då vi ska dit!

http://www.yr.no/sted/Sverige/J%c3%a4mtland/Storh%c3%a5gna/langtidsvarsel.html

Det är mycket ljusare på mornarna nu än det var för någon vecka sedan. Solen kämpar för att hålla sig framme längre på eftermiddagarna också. Ljuset ger mig hopp men… jag känner mig tröttare än någonsin. Till viss del skyller jag på OS, sömntimmarna blir få när jag inte vill missa medaljstriderna.

Med dåligt samvete lämnar jag halvkrassliga Juvelen på dagis i dag igen. Men även en tung morgon kan den här kvinnan lysa upp med sin starka röst.

Flera dagar efter att Juvelen städat sitt rum erkände han. ”Min guldmantel är borta. Jag råkade dammsuga upp den.”

Aha, det är därför dammsugaren låter som den gör och går så dåligt… Nu är manteln räddad, vädrad och tvättad. Och åter igen förgyller den riddarens rygg.

Kameran används flitigt just nu. Juvelen har fotat mycket men gillar mest de bilder han själv är med på. Som den här.

Juvelen:

”Mamma, mina bröst är små. Men en del mammor har bröst som hänger som stenar.”

I går kväll skulle jag hjälpa Juvelen som redan börjat borsta sina tänder men han ville inte ha hjälp utan påstod att han redan var klar. Jag vädjade, tjatade och närmade mig ilska.

Juvelen: ”Nej. Jag vill inte det för du borstar så noga och då kommer jag ju aldrig tappa dem”

Många jämnåriga på dagis har redan börjat tappa tänder…

Lite missvisande rubrik kanske eftersom jag inte bifogar några bilder nu men… Jag har fått en kamera!!!  Och därför kommer det att bli fler bilder här snart. Juvelen har fotograferat det mesta hemma. Micron, kylskåpet, dörrar, golv och många bilder av sig själv i spegeln.

Jag är lycklig. Länge sedan jag hade en bra och fungerande kamera nu. Det är så kul. Tack mamma och pappa!

En förkylning knockade mig fullständigt förra veckan. Har legat i soffan omgiven av vattenglas och näsdukar i flera dagar. Juvelen har -peppar, peppar- klarat sig än så länge.

I lördags började jag bli normal igen. Vi var ute i det härliga vädret men orken tröt rätt snabbt. Vi åkte skidor men Juvelen blev arg, vände och åkte hem efter en liten bit.

Söndagen var en gulddag. Vi har hittat ett underbart skidspår nära oss, åkte en timme i spåret. Solen värmde oss i ansiktet och fick snön att glittra. Helt fantastiskt, fler sådanna dagar tack. Och sedan var vi på isshow, Juvelen som Karlsson på taket och jag som publik. Juvelns mormor och morfar var också med och fick därför delta i sökandet efter showen när Juvelen stack iväg bland hundratals besökare på väg ut från arenan. Mormor hittade barnbarnet som var arg på henne för att han smitit. Logik?

I helgen har vi badat. Hela släkten i en balja, kan man säga. Juvelen var så uppspelt att han var okontaktbar från det att vi klev in i badhusets lokaler. Han och Kusinen M är som fiskar i vattnet, de kan inte riktigt simma men är helt orädda och tror själva att de klarar sig rätt bra. Lilla E gillar det också, men hon fryser och blir blå om läpparna.

Om det vad badandet eller gemenskapen som väckte minnen av Tomteland vet jag inte riktigt men det pratades mycket trollspråk där i vattnet. Horra, horra och fann fann kali.

Efter badet trängde vi in oss 24 personer i vårt hem för att äta middag. Vi tvingades sprida ut oss i tre rum men det gick ändå riktigt bra.

Jag bestämde och Juvelen och hans moster fick snöra på sig skridskorna för att åka med mig. Men för en del var det halt.