Fjällfina och Juvelen

Det kändes redan i går, fast då var det inte så påtagligt. Natten till i går hade Juvelen ont i magen och sov oroligt, jag sov nästan inget. Natten till i dag blev det ett läckage i Juvelens säng så jag var uppe och bäddade ur, hängde en maskin tvätt och startade en annan. När jag klev upp i morse var ögonen grusiga och ansiktet blekt.

Trots ögongruset såg jag den tydligt, utväxten. En jätteknöl mitt på nästippen.

Varför räcker det inte med att jag är supertrött, måste jag dessutom vara extra ful i dag?

Nu ser jag fram emot en rejäl sovmorgon, hoppas Juvelen kan sova en timme eller två extra imorgon. Till dess undviker jag speglar.

I morse var det kallt, jag hade nyss tvättat håret och saknade mössa. På väg från parkeringen till jobbet kändes det som om pannan skulle spricka. Sedan kom jag på att det kanske är gamla köldsprickor som börjar synas lite varstans i ansiktet. Det vi kallar rynkor har alltså inte med ålder att göra, det förklarar ju varför en del riktigt gamla människor är så släta och andra superskrynkliga.

Så börjar en ny vecka med nya dagar att fylla. Eller snarare dagar att hantera för de tycks bli överfulla helt av sig själva. I helgen har vi haft massor av aktiviteter.

I lördags var Juvelen hos en kompis, vi gick dit på morgonen när det fortfarande var vitt på allt som fortfarande är grönt ute. Sedan köpte vi nya skridskor och jösses var barnfötter kan växa, många storlekar upp sedan i fjol.

På söndagen inledde vi med säsongens första skridskoskola, isbjörnen kom på besök och Juvelen som har en viss kärlekt till isbjörnen blev lite blyg.  Sedan var det snabbt hem och byta skridskor mot badkläder för ett barnkalas på badhuset. Fullt ös var det på alla barn, hela tiden. 

Vi avslutade helgen lite lugnare med matlagning och film, Mary Poppins. Så laddade vi inför den här veckan som redan rivstartat. Det känns som om jag ligger efter redan. Hur gör man för att komma ikapp och lyckas ligga i linje med allt?

Morgonen är inte min bästa tid på dygnet, men med mycket kaffe, ett litet ljus och en nypa Fröding känns det ganska bra ändå.

Likt bergens töcken är det svar vi få

likt ett ackord, i natten hört

från strängar, vilka vinden rört

likt månljus på en nattmörk ström

en skymt av sånt och skönt i livets dröm.

Gustaf Fröding

Slutade tidigt i går och hämtade Juvelen direkt efter lunch. Det var en sådan där riktigt härlig höstdag med sol, inte allt för kallt -men klar luft- och skogen börjar äntligen övergå till sin sprakande höstskrud. Vi packade fika i en ryggsäck och gick ut. Uppe i skogen gick vi en stig som vi bara gått en gång tidigare, hamnade i en kohage med en stor sten och intill den en liten grillplats. Där satte vi oss i solen och drack varm choklad. Juveln satt tyst länge, ovanligt länge.

”Mamma, tänk om Mamma Mu och Kråkan skulle vara här” sa Juvelen.

Och ja, det såg precis ut som en plats där de skulle hålla till.

Jag har sagt det förut men måste säga det igen: Hon är bara så himla bra. Som låtskrivare, artist och människa.

http://www.youtube.com/watch?v=CGw9AMXhUrU&feature=player_embedded

Kalas var helgens melodi. Vi har varit på kalasturné, jag hann bara med två men Juvelen fixade tre. Vi inledde med ett 77-årskalas på lördagen, samma kväll åkte Juvelen med mormor och morfar på 16-årskalas. Dagen efter följde vi upp med ett 2-årskalas hemma på ön. Nu återhämtar vi oss inför näste helg då det vankas 6-årskalas.

I helgen hann vi dessutom träffa Juvelens extramoster. Jag tvingade henne med mig ut på en mörkerpromenad. Vi knatade 8 kilometer i regn och isvindar. Uppfriskande. Nästa morgon vaknade jag till snöfall.

Tyvärr ingen snö i sikte här än, fast det är klar hög luft i alla fall. Idag har jag skrattat en massa på mitt jobb. Det var skönt, man borde skratta mera på jobbet. Jag ska börja med det nu.

Brukar läsa Åsa Jinders blogg.  Hennes bloggtexter är skriven på ett spårk långt från min dagstidningsprosa. Hennes inlägg är ofta ren lyrik, som texterna till hennes låtar.

http://blogg.passagen.se/asajinder/

Läste och inspirerades att söka reda på den här:

http://www.youtube.com/watch?v=bTnedilJN20&feature=PlayList&p=D340241CD8C416E0&playnext=1&playnext_from=PL&index=46

Lite lyrik kan vara nyttigt att inta inför helgen.

I morse kom vita puffar ur min mun! Kyla gör mig glad. Ja, fast inte när klockan är mycket och jag är sen på väg mot dagis och jobb och bilrutan är täckt av tjock is.

Men annars är kyla uppfriskande.

Konstigt bara att många träd fortfarande bär gröna löv och att blommor inte hunnit vissna nu när kylan sveper in oss i sin frostvita famn.

Juvelen kruppade under natten mot tisdag  och hela tisdagen så vi har varit hemma två dagar. Först tyckte jag att det var frustrerande. Vi båda är oerhört trötta på denna krupp som aldrig tycks vilja försvinna. Dessutom passade det dåligt att vara hemma från jobbet just nu, en grej jag arbetat med vid sidan om under snart ett års tid behöver färdigställas nu. Dessutom vore det ju bra om man fick jobba en hel månad någon gång…

Sedan accepterade jag läget och sjönk ned i soffan med en bok. Vips kändes det ganska bra att få en paus från jäktet. Första dagen fick jag en del gjort hemma men sedan anfölls jag av apatimonstret. Att resa sig från soffan för att hämta  lite vatten kändes som en nästan övermäktig ansträngning och högar med papper jag hade tänkt gå igenom fick ligga kvar orörda och fortsätta samla damm. Samtal som skulle ringas får vänta och kylskåpsstädningen kändes inte alls så akut när jag goade ned mig bland kuddarna under en filt.

Juvelen blev allt piggare och var i går eftermiddag uppretad över bristen på engagemang från min sida.  Själv blev jag bara tröttare och tröttare, till slut fick jag huvudvärk och somnade i vår sköna soffa. Så nog är det tur att Juvelen är frisk nu och jag fick masa mig upp och trampa igång i morse.  Trött och stressad var jag på väg mot jobbet när den här pigga låten hördes på radion och fick mig att le.

http://www.youtube.com/watch?v=mpKAA2VxWY8