Fjällfina och Juvelen

och jag är tillbaka igen. I går kändes det tungt, i dag känns det riktigt bra.

Det är faktiskt skönt att vara tillbaka i verkligheten. Det innebär inte att semestern varit dålig eller tråkig, inte alls, den var underbar. Jag har fyllt mina lungor med frisk fjälluft igen, plaskat en hel del i havet och så sent som i går var det fantastiskt varmt och härligt. Dessutom har jag och Juvelen hunnit ägna massssor av tid tillsammans, så mycket att han började längta till dagis nu i helgen.

Mörkret i min värld utgörs av att jag är lite hypokondrisk och väntar på att få utslag på kroppen eftersom det finns parasiter i havet. Jag väntar även på svininfluensan och är övertygad om att den kommer att slå till nu vid skol- dagis- och jobbstarten. Innan något vaccin hunnit närma sig landet. Mitt tredje orosmoment är TBE, jag har för första gången haft en fästing på mig. Det var för ett par veckor sedan och alla lugnade mig med att fästingarna här uppe inte bär på någon smitta. Men, men… Dagens Sundsvalls Tidning toppar med TBE-smittan har fått fäste i länet.

Så hypokondrin har fått bra fart.

Nu är det hett. Och festligheterna i staden har kommit igång på allvar, än så länge tycks det mesta ha förflutit lugnt men jisses folk får nog solsting om vädret fortsätter att se ut så här.

Passerade centrala stan nu på morgonen, det skrubbas och städas längs gatorna. Kände mig verkligt tacksam för att någon gör det jobbet, det luktade ganska illa och glassplitter är ju otrevligt att trampa på.

Vi får se om Juvelen och jag gör ett festbesök dagtid på lördag kanske. Om vi inte riskerar solsting för då låter en badplats som ett trevligare utflyktsmål.

I samband med nationaldagen och midsommar kom vi att prata om Sverigedräkten. Jag tycker att den är jättefin och skulle gärna vilja ha en sa jag.  Juvelen trodde sig ha fattat galoppen och gav mig ett tips: ”Men du kan ju låna en av B. han har flera”.

B är fotbollsspelare som tidigare var med i landslaget och Juvelen har givetvis sett hans ”sverigedräkter”.

Inte är det då guldkant på mina mornar i alla fall. Stress, oberättigad ilska och lätt panik är närmare sanningen. Har haft klockan på 05.30 ett tag eftersom jag anser mig hinna till dagis och jobbet i tid ändå nu när det är sommarföre på vägarna. Så ändrade jag klockan tillbaka till vinterinställningen 05.15 i går kväll, skulle hinna med att duscha på morgonen eftersom det inte fanns något varmvatten i går. 

Men ju tidigare jag ställer klockan desto senare tycks jag komma upp. Det blev riktigt körigt att komma i väg i dag. Nu är jag ändå på plats och tror mig ha grepp om läget.

Sonen har nedräkning. Han frågade i fredags hur länge det är kvar till semstern, jag svarde fem dagar till på dagis. På lördag och söndag frågade han igen och hade svårt att förstå att det fortfarande kunde vara hela fem dagar kvar. Men nu är vi nere på fyra. Det närmar sig.

Det är lätt att glömma hur sommaren är.  Det härliga med soliga baddagar, doftande blommor och ljumma nätter och det mindre härliga. Som myggbett, vätskebrist och svetten som forsar när branta backar ska bestigas.

Vi var på Hillclimb, Juvelen blev inspirerad och jag med men mest blev jag nog förskräckt. Backen gick rakt upp mot den molnfria himlen. Att försöka ta sig upp på en motorcykel känns som en rätt långsökt idé. Fast någon har ju uppenbarligen kommit på det i alla fall.

Sedan blev det bad, massor av bad, både lördag och söndag. Härligt. Med bara en arbetsvecka kvar har jag börjat längta efter semestern också.

Nu gör jag helg. Har en överaskning till Juvelen, vi ska på Hillclimb i morgon. Jag ser väl inte direkt fram emot det men Juvelen kommer att bli glad och vad gör man inte för ett leende och lite ögonglitter. Strålande sol gör nog att det går att trivas nästan var som helst.

Solig helg!

Nu är det varmt och då fattar jag att det verkligen är sommar. Nu börjar lungorna längta frisk luft, ögonen vill se snöklädda fjälltoppar. Öronen behöver höra tystnaden och näsan känna rökdoft från elden när det är dags att sova.

Jag längtar.