Fjällfina och Juvelen

Tillbringade helgen i Växjö. Hann gå mycket, en del avsiktligen men ganska mycket oavsiktligt också. Med andra ord: Vi gick lite vilse ibland. Hörde många intressanta föreläsningar, snappade upp goda råd och lyssnade till en del debatter som kanske inte riktigt höll måttet. Imponerades av duktiga personer som inspirerar, blev trött på en och annan maktfullkomlig man som pekade med hela handen och inte ville medge att han och hans team gjort några misstag.

Såg mängder av polisbilar som tycktes kretsa runt oss hela tiden. Blev paranoid och trodde att de fått i uppdrag att se efter oss lite extra av någon som inte trodde att vi kunde ta hand om oss själva.

Resorna dit och hem tog på krafterna. Totalt utmattade fnittrade jag och kollegan M nästan hela vägen hem. Kollergorna bakom oss kommenterade:

”Det känns som när man gick i högstadiet och åkte skolbuss. Tjejerna fnittrade hela tiden och man fattade inte varför”.

”Hmm, jag vet inte hur det ska bli när våra arbetsgrupper slås samman?”

Helgen som var fylld av kalas hade sina toppar och dalar. Juvelen fick nog allt han önskat sig. Rätt filmer, jordgloben och schack. Dessutom fick han pengar, och han tycker väldigt mycket om pengar. Han räknar dem, prasslar med sedlarna och räknar igen. Mellan varven låser han in dem i sitt kassaskåp. Lyckan är gjord.

Dalarna berodde mest på mig. Förutom att han väntat och väntat så att spänningen hunnit bli allt för stor och trots mycket tjat fick han inga paket i förväg. Mycket socker och lite mat tillsammans med för lite sömn bidrog till att humöret hade sina svängningar. När jag vid 08-tiden på söndagsmorgonen inte ansåg mig ha tid att spela hans nya fina schack bröt han ihop.

Resten av dagen var bättre. Isshowen gick kanonbra och på kvällen var han en trött och nöjd sjuåring som somnade så fort huvudet landat på kudden.

Jag har hittat en fuktskada på övervåningen. Under taket i väggen på sonens rum. Hyresvärden har gjort hål i väggen och känner inget… Jag ser svart och grönt hårigt liv innanför hålet. Han måste vara blind.

I helgen fyller Juvelen år. Barnkalas imorgon kväll, kalas hos hans bästis på lördag, släktkalas och isshow på söndag. Jag har inte orkat ta itu med så mycket förberedelser än. Huset är upp och ned eftersom vi inte kan sova på övervåningen på grund av fuktskadan.

I går krockade jag. Eller krockade och krockade… Jag körde in i en annan bil och orsakade skador för cirka 10 000 kronor.

På jobbet mejlbombas jag och min chef av personer som säger att jag är en idiot och knarkkramare. Dessutom anser de att jag borde blir överfallen, misshandlad och rånad så jag får känna hur det känns.

Mitt liv är på topp helt enkelt.

På Stadsbons blogg finns en länk till en annan låt med de här killarna. I bakgrunden utspelar sig saker som drar till sig ens uppmärksamhet, samma sak här… 

Eftersom jag blir lite inspirerad funderar jag nu på att köpa ett piano. Någon som vill sjunga duett med mig? 

I går eftermiddag lurade jag med mig stadsbon på en skidtur. När vi var på väg till spåret berättade hon att hon vidtagit en säkerhetsåtgärd: http://kulanda.blogg.se/

 Nu är det dags för henne att uppdatera. Vi åkte inte vilse, jag hittar väldigt bra i byn där jag bor och det fanns ett spår att följa… Vi blev bara ledbrutna, alltså inga äkta extremitetsskador så ni slipper skicka blommor till sjukhuset. Och märkligt nog har ingen från skidlandslaget hört av sig än. Men det är nog bara en tidsfråga för det flög ett litet plan över oss och jag tror nog att jag skymtade Gunde Svan i ena flygplansfönstret.

Tror aldrig jag varit så omgiven av magsjuka någon gång. I helgen blev Syster dålig. Nu är det bara att ta fram klorinflaskan igen. Allt ska saneras.

Hypokondrisk som jag är kändes det konstigt i kroppen när jag skulle sova i går natt, var tvungen att hämta en hink. Så fort hinken stod intill sängen somnade jag bums och sov som  en stock i vanlig ordning. I natt vaknade jag vid ett tillfälle. Då inbillade jag mig också att jag mådde illa ett tag. Peppar, peppar känner jag inget nu.

Slängde ihop lite grejer och körde hem till mamma och pappa sent på fredagskvällen. På lördagen tänkte jag tanka energi, lurade ut barnen på skidor. Efter ömsom tö och kyla tillsammans med en massa blåst var snön stenhård.

När barnen ledsnat tog jag en egen sväng. Körde nedför lägdorna i hissnande fart, märkte aldrig att en tryga ramlade av. Längst ned kom en sväng. Jag satte ned staven som gled rakt ned och sedan och sedan flög jag. Landade med ansiktet först. Rakt genom skaren pressades huvudet ned i snön. Det gjorde riktigt ont. Misstänkte att det droppade blod men kravlade mig upp, torkade bort snön och fortsatte åka. Nu har jag en massa små skärsår i ansiktet och stora blåmärken på armarna. Dessutom är hela kroppen öm, det känns som om jag fått en helkroppswhiplash.

Syster och H åkte också, med hundarna. Fast de hann inte så långt. Ena hunden var ivrig och drog lite, H kastade sig för att rädda sitt liv. Han klarade livet men det kostade en stav. Sedan blev det sparkåkning för honom istället.

På söndagen fokuserade jag och H mer på skidor via tv:n.

Förra veckan försökte jag vara effektiv. När Juvelen var sjuk och på tillfriskning i ljuva Jämtland. Jobbade över, jobbar mer. Försökte komma ut lite. Gick upp tidigt på mornarna för att hinna gå en sväng innan jobbet. Köpte en ny säng åt sonen och monterade ihop den. Skulle fixa fint i rummet och hittade en fuktskada…

Nu känns allt övermäktigt.

Juvelen är fortfarande sjuk stackarn. Tredje omgången nu, det är så synd om honom även om han är hos mormor och morfar och förmodligen har det ganska bra ändå. Pratade med honom i telefonen i går eftermiddag, tror han tycker rätt synd om sig själv också.

Senare var jag hos Stadsbon och såg på film. Varg. Stadsbon gjorde mig rejält omskakad, i samband med att vargen fått yxan i skallen och gled ned i vattnet, genom att fråga: Hur många tror du det är som tycker synd om vargen nu?

Så hade jag aldrig tänkt. Känner mig fortfarande helt omtumlad. Klart man har olika sätt att se på saker, men ibland är ens egen synvinkel så självklar att den känns allmängiltig…

Efter Varg följde Veckans brott.  Såg en ”kändis” även där.

http://egnatankar.bloggproffs.se/2010/04/15/franvaro-och-busringningar/#comments