Fjällfina och Juvelen

Efter en lugn och skön jul är plötsligt allt som vanligt igen. Jobb och vardag. Fast sonen är inte hemma, han är julledig så helt som vanligt är det ju inte. Ovant tomt känns det hemma.

Under julhelgen gjorde vi ett besök hos mamma och pappa. Juldagskvällen kom lilla E. knatande med pannlampa. ”Jag har gått själv” sa hon stolt och mötte som väntat beundran. Sedan plockade 4-åringen fram sin pappas mobiltelefon ur jackfickan och konstaterade att nu kunde hon ringa, sedan smet hon in på kontoret med storasyster och kusinen i släptåg.

Jag räddade min bror från en kommande jätteräkning genom att övertala lilla E. att lägga ifrån sig telefonen i köket. Senare fick vi också veta att E. lurat oss alla. Hon hade inte gått själv utan haft sin storebror med sig längs vägen….

Nu tänker jag gå och köpa sista julklappen… Eller det kanske är två kvar. Sedan är det lite matlagning och städning kvar att ta itu med men efter det väntar tre dagars paus.

God jul!

För en liten tid sedan gjorde vi ett pepparkakshus. Det blev alternativt hus, kan man väl säga… Lite hippirörelse över det hela, mycket färg och ganska snett. Stadsbon som var en av tre arkitekter och byggarbetare bakom verket vill att jag lägger ut en bild. Jag tvekar. Länkar till en mer klassisk skapelse istället.

http://www.hemnet.se/beskrivning/1093016?r=12

Två dagars ledighet är slut och just när jag fattat helggaloppen är det dags att kasta sig över en ny vecka. Kan inte någon vara snäll och kasta om veckorna nu. Det vore mycket mera passande att jobba två dagar och vara ledig fem. I alla fall ett tag.

Helgen som gått har susat förbi som ett flygplan. Man ser det närma sig pyttelite där långt borta i skyn. När det äntligen kommer inom blickfånget hinner man bara ana konturerna innan allt är förbi.

Hann i alla fall göra julköttbullar… Städningen missade jag den gär helgen också, men nästa helg då ska skurmoppen få jobba.