Fjällfina och Juvelen

På lördagen tog vi med oss Stadsbon ut i skogen och jagade trattkantareller. Kollegor hade sagt: ” Det är så mycket trattkantareller i skogen att man knappt kan gå”. Vi hittade noll. Juvelen konstaterade:

”Jag tror nog att det var skryt”.

I morse framförde jag det till en av kollegorna. Han kontrade med att visa två kartonger fyllda med trattkantareller som stod på hans kontor. ”Ta en halv kartong. Vi har säckvis hemma.” Sa han.

Bara för mig att informera sonen om att det inte var skryt, han har bara en usel svampletarmamma.

På söndagen var vi på badet. Stadsbon var med. Juvelen ville att vi skulle tävla på den blå korven. Man ska ta sig upp, sedan sitta kvar längst. Jag vann.

”Det gills inte. Nu ska vi tävla istället.” Sa han till Stadsbon som uppenbarligen inte har allt för bra balans och dessutom var tvungen att hålla fast bikinitrosorna samtidigt…

Efter en kväll med sent övertidsjobb skulle vi ta sovmorgon, eller i alla fall börja en och en halv timme senare. Juvelen vaknade samma tid som vanligt. Jag klev upp och bad honom ligga kvar, vila eller kanske somna om.

Efter några minuters stök på nedervåningen ringde min mobil. Klockan var då runt 06.00 på morgonen.

”Mamma. Jag kan inte somna och jag vill komma ned för jag är jättehungrig och kissis.”

God morgon.

Väntar och väntar. Det är väldigt lika den väntan ett barn upplever på julafton. Varje minut segar sig fram, men jag vet att så fort papperen är i min hand kommer tidtjuvarna att vara framme. I dag ska jag slåss mot banditerna som försöker stjäla min tid. Vi kommer att ha en kamp om varje sekund. Bara handlingarna kommer som utbryter striden. Klockan fyra ljuder slutsignalen. Då får vi vänta till imorgon bitti innan vi kan se vem som vunnit.

Spännande och lite otäckt. Jag dras som nattflyn mot ljuset. Fast i mitt fall handlar det om en lockande lunta papper. Jag hatar och älskar mitt jobb på samma gång just nu.

Som vanligt är hon så fantastiskt bra.

Är på kurs i skärgårdsmiljö. Och idag konstaterade jag glatt att alla vi deltagare är bokstavsbarn. Alltså inte så att vi har ADHD eller liknande, nej men vi fattar inte siffror.

Sex ganska belästa personer var vi som satt och försökte förstå hur man räknar ut PTI, vi läste tyst för oss själva, högt för varandra. Vi funderade och diskuterade. Ingen i gruppen fattade, inte resterande 21 deltagare heller. Så jag konstaterar: Ge mig vilka konflikter eller problem som helst på jobbet och jag ta mig an dem, men frågar någon om vårt pensionssystem så hoppar jag av mitt förtroendeuppdrag direkt. Punkt slut.

I bilen på väg hem sa Juvelen: ”Men mamma, jag vet ju inte vilket jumnasum jag ska gå för jag vet inte riktigt vad jag ska bli”.

Försökte förklara att han inte behöver bestämma sig för det än, att det är ungefär nio år kvar att fundera på den saken. Han trodde mig inte.

Tidigare var han övertygad om att mc-polis måste vara det bästa jobb man kan ha, få köra motorcykel på arbetstid och bestämma över andra människor. Jag  är nog ganska tacksam om han tänker om… Fast han är ute i lite väl god tid.

Det kom en bebis, på valdagen. Lång borta, men ändå känns han så nära.

När jag såg på bilden av honom som jag fått i mobilen kunde jag nästan känna doften, bebisdoften. Synd det är så långt till honom och hans systrar i staden G.

En liten söt pojke med mycket hår är det. I dag har vi skickat ett litet paket till honom. Jag väntar några dagar till innan jag ringer mamman. Bäst hon får komma in i livet som trebarnsmamma först. Det kan nog vara ganska körigt tänker jag mig.

Vi har varit sjuka. Förra veckan, och nu är Juvelen dålig igen. Han hade hostat sig igenom hela skoldagen igår. Gjorde ont i samvetet att höra. Önskar att jag hade vetat så kunde jag ha hämtat honom tidigare i alla fall.

I dag är han med mig på jobbet. Han är jättesnäll och har suttit stilla och tyst vid en dator och tittat på bollis sedan klockan sju i morse. Heja SVT Play!

Nu har vi lunchat och ska göra några få timmar till innan det är dags att bege sig hemmåt. Kanske kan jobba hemifrån imorgon när det är kortdag?

I lördags var vi friska och då hade Juvelen kompis hemma, sedan var vi borta på middag under kvällen. Söndag var också två av hans kompisar hos oss och på eftermiddagen ägnade vi oss åt att rösta. Råkade bara ta fel av en sedel och fick gå tillbaka och köa om för att få ett bås. Kändes lite jobbigt men det var ingenting emot min tidigare inneboende, numera Stadsbon… Hennes röstning var svettigare:

http://kulanda.blogg.se/

Fast på kvällen när jag följde valvakan ångrade jag mig. Jag som så många andra jag pratat med säger samma sak. Vi borde ha röstat mer strategiskt för att hindra SD att få någon som helst makt.

Jag har också varit ute och letat näver, hittade en del som nu ligger i bad hemma och väntar på att få förvandlas till sköna blommor. Kanske något att ta tag i imorgon eftermiddag?

Vår inneboende har flyttat ut. Till en 1,5:a En och en halva, så säger den nyblivna Stadsbon. Hon får stöd av Monster. Jag säger att det är fel. Man säger inte en rum och kök.  Inte en och en halv rum och inte heller att man bor i en ena.

Vi var dit med en kasse mat i går. Lite av hennes kvrglömda specialkost, en burk lingonsylt, en med syltade tomater och en med nykokt pastasås. Har hört att hon behöver påminnas om att äta.

Juvelen finner lägenheter märkliga och lite spännande. Han vill flytta in hos Stadsbon. Han ser en nackdel, avsaknaden av en egen utomhusplats för lek så trots allt följde han med mig hem igår kväll.

Vi har fått en inneboende. Tyvärr har vår inneboende nu skaffat en egen bostad och tänker snart flytta i från oss. För vår del har det nämligen varit en lyxtillvaro att ha en inneboende som kan rycka in när det krisar med jobb och hämtning från skola.

Fast jag kan förstå om den inneboende vill flytta. Tidigare när hon bodde hos sina föräldrar klagade hon på sin mammas morgontidiga slamrande. Det där är nog omvärderat nu. Hennes föräldrahem måste framstå som en oas av tystnad och lugn i jämförelse med vårt hus. Hos oss är det nästan aldrig tyst, vi slamrar och går an från strax efter fem på morgonen när klockorna börjar tjuta och håller igång till klockan närmar sig midnatt.

I går krävde dessutom Juvelen att den inneboende skulle komma hem senast halv åtta på kvällen. Brännbollsspel  med skolan var inte en godtagbar ursäkt för att vara ute sent. När Juvelen skulle lägga sig strax före åtta var han rejält upprörd över att den inneboende inte kommit hem och på mig för att jag inte ringde efter henne.

Nu har hon utegångsförbud. Hon är ju faktiskt bara 24 år.