I helgen har sonen antingen sagt emot eller ignorerat det jag har sagt. När jag ledsnade och höjde rösten på söndag eftermiddag visade han tydligt sin åsikt om mig och mina förmaningar. Med besämda steg knatade han ut i hallen sedan stampade han förbi mig och Stadsbon som satt i köket. På sig hade han då sina neongula hörselkåpor.
Juvelen tog sedan plats i soffan i vardagsrummet medan jag och stadsbon gjorde vårt bästa för att inte bryta ihop av skratt. Efter ett tag insåg sonen att han inte hörde tv:n så då åkte hörselkåporna av igen.
Det där skulle man haft med på en videofilm. Helt klart platsar det på topp-tio listan över hans roligaste påhitt! Topp tre kanske till och med.